Om att bo vid havet på gott och ont

Känslan när du tittar ut över vattnet och det är lagom varmt och fläktar lagom, den är obeskrivlig. Du hör havet när du öppnar fönstren och du ser att det inte ser likadant ut två dagar. Varje dag är speciell här ute i kustbandet. Under sommaren ser du i farleden utanför båtar på väg norrut eller söderut. Öland ligger ca 3 landmil bort, tvärs över Kalmarsund. Och du ser bara Öland vissa dagar när luften är klar på sensommaren och hösten, inte så ofta på sommaren.

Här har vi valt att bosätta oss sedan några år. Jag har mitt ursprung här, men bara varit här sommartid sedan fem års ålder och fram till dess att vi gjorde om sommarhuset till åretruntboende. Ibland blir det lite väl ensligt för en stockholmare (jag växte upp där) här ute i kustbandet. När höststormen ryter och piskar upp vågorna långt upp mot huset är det härligt på något sätt, men också skrämmande. Det känns som om havet nästan är på väg in i  huset. När det är mörkt ute och man ser och hör havet som är upprört är det nästan kusligt. Man vill gärna ha kontroll och kunna se. Men då får man försöka grotta in sig i storstugan och tända brasan och levande ljus och sitta där och mysa.

Ofta när det är kraftig blåst, eller åskväder blir det strömavbrott. Utan förvarning. Den bara försvinner på ett ögonblick. Kolsvart om det är på kvällen. Veta var man har ficklamporna sedan förra gången och var de bästa stearinljusen och tändaren finns. Ibland behöver det inte ens vara blåst eller åskväder. Strömmen försvinner ändå.  Och det är förstås jobbigt. Lite lättare numera sedan vi skaffade ett litet elverk som vi kan använda till att få lite ström när det händer.

Ibland på senvintern driver isen in över vår väg och det är svårt att ta sig fram. Det händer inte så ofta som väl är. Eller för ett par år sedan när vattennivån var extremt hög här och havet nästan gick ända upp till garaget som ändå ligger högt. Då kom vattnet ända in under ett hörn av vår altan och det var inte roligt. Då var havet bokstavligen i huset. Vi har bara källare under en liten del av huset och där kom vattnet in. Huset tog ingen skada av det. Vi hade tur. Det fanns de som bodde i närheten av oss utmed kusten som fick jättestora problem och hus och tomter förstörda av allt vatten. Den gången var vattennivån 1,30 meter över normalt.